Ja jag vet. Nästan ett i-landsproblem! Jag har en liten förkärlek till dom så kallade "baggy jeansen". Men jag har nog inte riktigt förstått att jag har en lite för lite rumpa för sån modell. Jag köpte ett par tidigt i höstas - dom blev för stora. Köpte ett par för någon månad sedan - nu är dom för stora. Hallå?! Det är i och för sig ganska roligt att dom blir för stora och inte för små. Men nu lägger jag ner detta och inväntar en stabil vikt. En negativ sak med viktnedgång är att man inte kan använda vissa kläder som redan finns i garderoben för det har blivit för stort. Men en positiv sak med viktnedgång är att man kan köpa kläder i mindre storlekar! Tror att det positiva vinner ändå. 

 

Jag var inte och vägde mig förra veckan eftersom det var inställt. Men idag var det dags för vägning och på två veckor hade jag lyckats med minus ett komma sju och äntligen mina totalt femton kilo. Äntlogen något positivt i det lite dystra. Jag har sagt att jag vill ta femton kilo under mars och det lyckades jag faktiskt med. Eftersom jag är lite negativ för tillfället trodde faktiskt aldrig att det skulle gå vägen. Jag vet att jag tidigare skrivit att jag skulle vilja ha det otroligt fina armbandet som ett målpris, men nu ska jag bara få tag i ett sådant. Annars så tar jag mig an nästa mål. Undra om jag hinner och kan fem kilo till innan examen? Då är det totalt tjugo kilo - för er som tappat räknehuvudet mitt i allt mitt drammell. 

 

Solen skiner, himelen är blå och det är vår i luften. Lycklig och alla bekymmer är som bortblåsta - typ. Iallafall undanputtade för tillfället. Solen letar sig in i lägenheten och sen blir så varm och skön, vilket den i vinter inte riktigt lyckats med. Lång morgonpromenad till en början rosa himmel och sen solens morgonstrålar som värmen gott i ansikte och nacke. Och den känslan när man faktiskt får på sig ett par jeans som legat i garderob, källare och förråd sedan hösten efter studenten för att de har varit för små - och tro mig tusan att de passar! Snart fem år senare så sitter dom på igen. Visst, en aning tajtare än vad de var runt studenten, men inte för tajta så att de är obekväma. Idag är de t en bra dag, det ska bli en bra dag. 

 

Detta otroligt fina armbandet vill jag ha! Gud så snyggt! När jag nått ett delmål - vilket och när det nu blir så kanske jag ska ta en extra funderare och köpa detta fina. Om ganska exakt två kilo har jag nått minus femton kilo. Eller ska jag sätta det sin delmål på minus tjugo kilo? Får helt klart ta en riktigt funderare. 

 

I morse var jag faktiskt uppe tidigt! Klockan stod på nollfem.trettio. Det var dags för tidig skola, seminarium klokcna åtta och sen direkt på vägning. Jag tar inte så lång tid på mig att göra mig i ordning på morgonen men jag ville hinna med en promenix. Man kan inte rubba på rutinerna, man får bara skjuta fram dom ibland. Nu kan jag lugna er med att jag inte var uppe halv sex utan klockan sen kom jag ur sängen och jag var ute på promenix kvart över. Det var lite trött till en början men sen gick det fint. Men nu är jag skjukt trött! Hade kunnat stupa i säng typ nu. Det där med grannar som inte kan lugna ner sig efter klockan tio på kvällen borde inte få finnas. Men nu gör dom det och hoppas att de chillar ikväll. Tacka gudarna för hörlurar och en dator när det bli galej på undervåningen. Nej, de hade inte party men pratade högt och spelade lite för hög musik för att den skulle kunna ignoreras utan hörlurar. Jag somnade iallfall till slut. Tacka vet jag Robins lägenhet. Den är så tyst för att ligga väldigt centralt. 

 

Om det var promenaden vet jag inte men ett ganska stort minus på vågen blev det idag. Ett komma två kilo vilket betyder att jag nu gått ner det jag gick upp förra gången. Lite taggad och nu kör vi igen! 

 

Ja, nu kommer säkert många av trilla av stolen så håll i hatten. Jag har kommit på - inte bestämt mig, för att kanske ta och börja springa lite. Eller springa, det var att ta i men lunka fram vilket förhoppningsvis kan generera i en lite jogging. Jag har aldrig riktigt tyckt om att springa. Kondition tror jag inte ingick i mig själv när jag föddes. Det var något som glömdes bort i skapelsen. Men det som är grejen med att springa slash jogga är att man faktiskt kan göra det nästan vart man vill. Nej, att springa på en veckas semester utomlands blir det inte tal om. Det är en ganska lätt träningsform om man gillar det. Jag vet inte hur utvecklat detta kommer att bli men kanske att jag skulle ge det en chans ändå? Synd att inte testa iallfall. Jag kanske kommer att gilla det? Så to be continued när det gäller min löpning. 

 

Sista jobbdagen är gjord. Eller jobb morgpn och förmiddag. Slutade klockan tolv. Slogs lite med andra Halmstadbor i några butiker innan det blev en lunch med Frida. Fick med mig ett par jeans, vilket var dagens syfte. Har man fyrtio procent på en valfri vara som går ut imorgon så känner man sig lite snål och måste använda det. Ett par jeans i storleken mindre fick det bli. Tajta men dom ska passa om ett par veckor.

 

Tidigare i morse vägde jag mig också. Inte på ett möte dena gången utan på hemmavågen. Jag testade denna förra veckan också för att se om det diffade något med vågen på mötena. Två hekto och denna veckan lyckades jag gå ner ett helt kilo. Jag fattar ingenting! Glad men lite skeptisk. Fasar inför nästa vecka och vägning. Men - det tar vi då och då kan jag förtjäna ett sämre resultat. 

 

Och så var vi inne på sista veckan i Skövde för i år. Sista vägningen i Skövde idag, men absolut inte i år. Jag måste behålla kontrollen de sista veckorna innan de nya året och sista halvåret i Skövde har börjat. Som sagt är jag nästan halvvägs. Beroende på hur mycket jag vill gå ner. Om jag vill gå ner tjugo så är jag mer än halvvägs, men vill jag gå ner tjugofem så har jag något kilo kvar innan halvvägs. Nu kör vi, ingen återvändo! Mitt lilla mål är att iallafall inte gå upp över jul. Denna veckan gick det okej, men inte lika bra som förra. Men det borde det kanske inte heller göra. Kan inte få pang siffror på vågen två veckor i rad. Nej, positiva tankar och så kör vi denna veckan också. 

 

Idag, idag den andra december tvåtusentretton så har jag totslt på cirka tretton veckor gått ner tio kilo. Då kanske ni tycker det inte är så mycket eller oj, på så lång tid? Men detta har varit en del av min resa som kommer att fortsätta. Blod svett och tårar och då även tårar av glädje. Idag när vågen visade på minus två veckor och totalt tio komma fyra kilo så kunde jag nästintill börjat lipa. Jag trodde inte mina ögon. Att det bara var två hekto förra veckan är sen länge som bortblåst. Nu jäklar är jag på banan och snart halvvägs. 

 

Nu tänkte jag dela med mig lite utav resultat. Känns som om jag måste skriva om detta för att jag själv ska fatta vad som hänt med min kropp. På tolv veckor har jag tappat cirka sexton centimeter runt magen och tio centimeter runt bröstet. Det är de kroppsdelarna med störst resultat. De som vet hur jag ser ut in real life so to say vet att min lilla rumpa inte är mycket att hänga i julgranen. Men till och med den har tappat ett par centimeter. Jag hoppas på att den inom en framtid kommer bli lite "utputig" istället. Även om det är en bra bit påväg så ska jag ner ännu mer. Vägningen denna veckan gick sådär. Men där kan min träning vara en bov i dramat. Det där med att bygga muskler och jag har väl mer eller mindre små chockat kroppen som legat i dvala ett bra tag. Jag hoppas den vaknar till liv snarast...För jag är inte klar ännu! 

 

För ett tag sedan så släpte Lidex en förhandsvisning utav deras vårkollektion. Jag kan tycka att det är lite väl tidigt men det fanns en hel del godbitar. Dom rosa byxorna är to die for! Kopior utav Please jeansen och byxorna, men de ligger på någon tusenlapp mer än vad dessa godingar kommer att kosta. Sen älskar jag den vita blusen och de grå byxorna ser så sköna ut! Den beiga tröjan är också riktigt söt, skulle kunna vara fint till ett par bofriens jeans och ett par ballerina. Det är bland annat detta som får mig att kämpa lite extra för att nå en lägre siffra på vågen och att förhoppningsvis kunna komma i dessa plagg - eller att de iallafall ska sitta snyggt. 

 

...nådde jag idag. Jag har sedan dag ett velat komma under en speciell siffra och idag small det till. Tänk vad en kofta kan göra på vågen. Nu är jag under och nu är det dags att lägga i en växel till. Om cirka tre kilo så har jag nått det andra mål, tio procent. Om en och en halv månad är det jul - då ska dom tre kilona vara borta. Det kommer betyda blod, svett och tårar. Men jag är taggad till tusen!