Det finns verkligen inte ord för denna helgen! Att säga att den har varit förjävlig är att vara mild. Ett utav det som hänt är att nattten till idag blev min cykel snodd. Den stod i förrådet här i huset, och det är endast vi som bor i huset som har nyckel dit. Kul, utan cykel. Min kära lilla cykel, min vapendragare. Den var min närmsta vän här i Skövde. Jag cyklade överallt men nu känns det väldigt tomt och konstigt. Detta var nästan droppen över vad jag för tillfället klarar av. Det var länge sedan jag kände mig såhär nere. Kommer ihåg två gånger till då det vart ungefär såhär på känsloplanet. Det blir ett väldigt personligt inlägg men jag måste bara få ut mig lite. Även om det "bara" ska vara två månader kvar känns det som två väldigt långa och stressiga månader. Snälla, låt detta gå snabbt och hyffsat smärtfritt.