Igår innan jag och mamma skulle äta lunch bad hon mig läsa en artikel i tidningen. En artikel om en man som avled efter förväxlade röntgenplåtar. Sånt här tycker man hände rvar och varannan dag och eftersom det onte handlar om en själv och närhet så bryr man inte sig ritkgit. Tråkigt nog och jag skäms över att säga det. Det är fruktamsvärt attt en person avlider på grund av ett misstag. Men nu handlar det inte om en annan person utan om min fina farfar. Men är det verkligen så att han avled på grund av förväxlingen eller vad hans tid kommen? Det kommer vi aldrig att få veta och vad gär det oss? Han kommer ändå aldrig komma tillbaka. Vi får inte tänka att det beror på förväxlingen och att den kunde vara ogjord, vi får inte! Saknade farfar, jag tycker jag ser dig överallt. Men jag antar väl för att jag fortfarande inte är van vid att du inte finns med oss längre, och att du kanske finns med någonstans fär att ha koll? Hur som helst så är du saknad och på tisdag skulle du fyllt åttiofem ♥